| Chapter 27 |
|
Av David. HERREN är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas? |
|
När de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, då stappla de själva och falla, mina motståndare och fiender. |
|
Om ock en här lägrar sig mot mig, så fruktar ändå icke mitt hjärta; om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg. |
|
Ett har jag begärt av HERREN, därefter traktar jag: att jag må få bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, för att skåda HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel. |
|
Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskärmar mig i sitt tjäll, han för mig upp på en klippa. |
|
Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda jublets offer, jag vill sjunga till HERRENS ära och lovsäga honom. |
|
Hör, o HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig. |
|
Mitt hjärta förehåller dig ditt ord: »Söken mitt ansikte.» Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag; |
|
fördölj icke ditt ansikte för mig. Driv icke bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp; förskjut mig icke, övergiv mig icke, du min frälsnings Gud. |
|
Nej, om än min fader och min moder övergiva mig, skall HERREN upptaga mig. |
|
Visa mig, HERRE, din väg, och led mig på en jämn stig, för mina förföljares skull. |
|
Överlämna mig icke åt mina ovänners vilja; ty mot mig uppstå falska vittnen och män som andas våld. |
|
Ja, jag tror förvisso att jag skall få se HERRENS goda i de levandes land. |
|
Förbida HERREN, var frimodig och oförfärad i ditt hjärta; ja, förbida HERREN. |