| Chapter 8 |
|
Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade: |
|
Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm? |
|
Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten? |
|
Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld, |
|
så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund, |
|
då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet; |
|
och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor. |
|
Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt |
|
-- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden; |
|
men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar: |
|
»Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes? |
|
Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs. |
|
Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet. |
|
Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv. |
|
Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet. |
|
Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott; |
|
kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram. |
|
Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.' |
|
Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.» |
|
Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen. |
|
Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel. |
|
De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till. |