| Chapter 50 |
|
En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster. |
|
Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans. |
|
Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt. |
|
Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk: |
|
»Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.» |
|
Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. Sela. |
|
Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag. |
|
Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig. |
|
Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor; |
|
ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen; |
|
jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant. |
|
Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är. |
|
Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod? |
|
Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste. |
|
Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.» |
|
Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan, |
|
du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig? |
|
Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag. |
|
Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek. |
|
Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du! |
|
Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen. |
|
I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning: |
|
den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.» |